Älskade lill* krabat

Det känns helt ofattbart hur man kan älska och längta efter någon så mycket som man aldrig har träffat och som man inte har en aning om hur den ser ut eller vad det är för kön. Inte för att det spelar någon roll, den lill* krabaten som lever inuti magen kommer ju bli så älskad och omtyckt oavsettkön och utseende....... Men ju närmare förlossning man kommer desto mer börjar man fundera på hur allt kommer att bli efteråt och även hur förlossningen kommer att gå. Eftersom man aldrig upplevt detta tidigare är det så svårt att veta vad man ska förvänta sig förutom att det kommer att göra ont..

Jag hoppas ju givetvis på att allt ska gå bra och att det inte ska ta för lång tid men börjar ju också tänka mer på annat som kan hända och vads om kan gå fel även om jag inte vill tänka på dom sakerna just nu......Jag försöker tänka att vi får ta det som det kommer och har gjort hela tiden av graviditeten men de andra tankarna kommer smygandes ibland även om jag slår bort dom lika fort!!

Som jag känner nu är det väldigt tungt och trångt inne i magen framförallt så jag börjar bli ganska trött på detta, att alltid ha ont, att känna sig väldigt otymplig och inte kunna/orka göra vad man vill, det som är värst är nog att jag inte sover så jätte bra längre, kanske sover sammmalagt 3 timmar per natt.......Ska bli såå skönt att sluta jobba också även om jag inte jobbat jätte mycket de senaste veckorna men ändå, har bara tre dagar kvar :)

Imorgon går vi in i v 38 så nu börjar det verkligen ta på det men å andra sidan skulle det inte förvåna mig om jag fick gå över två-tre veckor!

Vi längtar efter dig där inne så du för gärna välja att komma ut snart!!